adjö
jag har packat klart
två år
adjö
och josefine jakobsson följer med piratskepp till havets botten
som den sanna kapten hon är
och den här själen fortsätter sitt hopflätande av ord som radha på uppskratta.blogspot.com
jag hoppas vi ses där
två år
adjö
och josefine jakobsson följer med piratskepp till havets botten
som den sanna kapten hon är
och den här själen fortsätter sitt hopflätande av ord som radha på uppskratta.blogspot.com
jag hoppas vi ses där
på väg
packar ner historien
packar ner orden
förbereder mig att flytta
packar ner orden
förbereder mig att flytta
Såhär är det nu och det känns
det är höstsolstrålar i ansiktet och
höstlöv på marken
det är minst en citron i jackfickan
rätt mycket illusion och ofokus i huvudet
ochantade rundor som glöms kvar i den tidiga morgonen
målarfärg på kinden
svala vindar genom fönstret och
joggare i gröna träningsoveraller utanför fönstret
Såhär känns det nu
När mitt lidande var över kände jag mig sorgsen och deprimerad – Yann Martel
Honungssöt och morgonsolstrålar
Sirener utanför studsar mellan rangliga husväggar och
han mittemot dig pratar om Guds söthet
Söthet sötare än sammetslena komular än
små barns sockervaddslängtan än
läskeblaskföretags sötningsmedel
Words stavningskontroll stryker under alla ord med rött Du
har fel i dina försök att sätta ord på hjärtslag Du
får ordslag
slagord mot hjärtat
Krishna finns inte i Words vokabulär Du
får två valmöjligheter Du
kan ignorera eller lägga till Krishna Du
väljer sistnämnda Du
lägger ditt liv i Krishna och Krishna lägger sig i Han
drar i din tröjärm som ett barn efter uppmärksamhet och
ber dig titta på allt vackert han gör för dig Han
är solstrålarna genom persiennerna som väcker dig om mornarna
de mjuka grässtråna under barns nakna sommarfötter Han
är som honung och
som getingar och den frukosthungrige dras till honung
dras du till Krishna Du
låter de heliga namnen leta sig från din tunga ända ut i dina fingertoppar och där
omvandlas till fingertoppskänsla för evigheten
Sommarregn
Jag har hittat en oas
törst
ordtörst
läser sanningsord till frukost
ordtröst
dricker oss otörstiga
och flugor slår mot dammiga fönster i morgonljus
Iskallt vatten
jag hör inga hjärtslag, inga vingslag
jag hör motorvägen, epileptiska ljud
mardrömmer om universitet, höghus, en värld i grånyansen “Roy Andersson”
ramdrömmer
väck mig ur livet
vi vaknar inte när väckarklockan ringer
vi vaknar inte när tunnelbanan kommer
vi vaknar inte under dagen
sedan somnar vi utan att ha vaknat
vi lever som i Inception
vi måste kasta oss i iskallt vatten
i sanningen
vi måste vakna igen och igen
tills vi väcks av verkligt liv
Livet rusar nu
Livet håller fast mig och
rusar nu så jag inte stagnerar
rusar nu fortare än tunnelbanan
rusar nu i kritvita nya Nikeskor bara nitton år
och jag slår mig blodig på
hårda ord och avsked
men livet fortsätter rusa
målmedvetet
bort
men inte ifrån
utan till
Hjärtbrustna skeppsbrutna
(Ändringar i en dikt.)
Vi är skeppsbrutna
I en badbalja vi kallar världen
Vi ser fartyg och sjöfåglar
Vi bryr oss om vinklade tidningsartiklar, årets fredspristagare som tillåter krig och hur Neil Armstrong svävade i rymden 1969,
men vi bryr oss inte om grannen tvärs över gatan som blir skjuten i huvudet
Vi ser fabriksrök,
gatlyktors och sireners epileptiska ljus i bilrutan,
sönderskjutna kroppar som ligger blodiga i snön,
rostiga kranar som sträcker sig mot skyn,
sönderslagna ansikten
Vi hör motorvägen,
nyhetsankares monotona röst,
hissmusiken
Vi är skeppsbrutna
Skeppsbrustna
Hjärtbrustna
I en badbalja vi kallar världen
Separerade från sann kärlek
Vi köper lego
Gröna och blåa legobitar
Vi sitter på vardagsrumsgolvet i förorten och bygger luftslott
Vi är sju år och vi har framtidsvisioner
Vi ska bli brandmän, arkeologer, balettdansöser och bilmekaniker
Vi är otåliga och vi går upp fem på morgonen
Vi hoppar i våra föräldrars sängar och försöker väcka dem
Vi misslyckas, så vi hamnar framför SVT
Men året är 1999 och Bolibompa sänds inte sex på morgonen ännu,
så i tre minuter sitter vi med ansiktena tryckta mot rutan och hejar på myrornas krig
Sen tröttnar vi
För det är ett evigt krig,
som Guds kämpan för våra hjärtan
Vi blir stora och vi glömmer våra drömmar
På vinden ligger gröna och blåa legobitar
På vinden står ett övergivet slott
Vi indoktrinerades av samhället att glömma våra drömmar
För att passa in i deras mall
Vårt fall
De bygger höghus, köper ut alkohol till trettonåringar, uppfinner åtta–till–fem jobb och skriver ut antidepressiva läkemedel
Vi fyller arton, nitton, tjugo, tjugoett
Någon hoppade framför ett tåg
Någon lärde sig ett nytt språk
Någon läste Förvandlingen
Någon blev fanatisk
Någon blev religiös
Vi sitter på Stockholms centralstation i rusningstid
Vi har ingen biljett och vi har ingen plan
Vi iakttar människorna som springer förbi
Människor vi inte har någon relation till
Vi vet ingenting väsentligt om dem
Vi undrar vad som är väsentligt att veta om en person
Det händer att två skeppsbrutna finner varandra
Vi möter människor som åker skateboard på tisdagseftermiddagar,
äter fil till frukost,
tror på Gud,
har starka politiska åsikter,
sover med lampan tänd,
bor i höghus,
lyssnar på klassisk musik
Vi möter dessa människor på biblioteket,
gatan,
aktivistmötet,
tunnelbanan,
föreläsningen,
i joggingspåret
och utanför ytterdörren
Det händer att två skeppsbrutna börjar bygga en flotte tillsammans,
för att överleva i den här badbaljan vi kallar världen
Legobitar,
kranar,
konversationer,
stockar,
leenden
och en piratflagga
Vi undrar om man någonsin kan lära känna en person fullt ut
Vi är skeppsbrutna
I en badbalja vi kallar världen
Vi ser fartyg sjunka i horisonten
Med våra drömmar
Med våra vänner
Men en dag ska vi alla flyta i land
Vi lär oss skriva poesi
Ge mig ett ord, så ska jag skriva en dikt.
Gud är olyckligt kär
minns inte exakt hur jag hamnade här
en februarinatt blev jag nästan överkörd av tunnelbanan
minns mitt hjärta och tunnelbanan som rusade i 120 kilometer i timmen mot varandra
mitt hjärta ville lämna Moder Jord och tunnelbanan ville lämna tanterna på Östermalm
minns de gnisslande bromsarna och hissmusiken
sedan aprilsolen som försiktigt knackar på mina ögonlock
och klockvisarna som visar halv sex
jag ligger räddad ovanpå ett blommigt täcke
mina fingrar följer långsamt gröna blad och outslagna blomknoppar
för det är bara ju bara april
och vintern är fortfarande i färd med att klä av sig
jag koncentrerar mig på mina andetag
utanför fönsterna ackompanjeras fåglarna och havsvindarna av stadstrafiken
sedan sitter jag hopkrupen i ett hörn på Stadsbiblioteket
och läser att Gud är olyckligt kär, hånas och misshandlas och längtar efter en hand att hålla
och gråter
utanför snöar vita blommor i korta attacker
jag befinner mig mitt i en blomstorm
och kan inte se Gud för jag är blomblind
sedan läser jag i min anteckningsbok att det finns två viktiga dagar i livet
den dagen man föds och den dagen man förstår varför
sedan går jag förbi en man och två barn som hoppar långhopprep utanför Stadsteatern
och en man som höjer på hatten och säger god dag
fast vi inte känner varandra
men kanske imorgon
sedan avskyr och uppskattar jag livet om vartannat
sedan somnar jag skrattande och vaknar gråtande
sedan somnar jag gråtande och vaknar skrattande
sedan somnar jag livrädd
och vaknar livräddad
Lägenheten fylls av ljusa röster och piano
Vackraste vackraste coververisonerna på Coldplay och Nirvana. Öppna fönsterna, släpp in vårvindarna och skruva upp volymen.
http://www.youtube.com/watch?v=Cv6HOrRcSJQ&feature=player_embedded
http://www.youtube.com/watch?v=Ui2a2KTx60s&feature=player_embedded
http://www.youtube.com/watch?v=Cv6HOrRcSJQ&feature=player_embedded
http://www.youtube.com/watch?v=Ui2a2KTx60s&feature=player_embedded
Såhär känns det nu
Ur Norwegian wood
"Nagasawa hade som regel att aldrig röra en bok av någon författare som inte hade varit död i åtminstone trettio år. Det är de enda böckerna jag kan lita på sa han.
Det är inte det att jag inte litar på samtida litteratur tillade han. Men jag vill inte ödsla tid på något som inte har överlevt. Livet är för kort för det."
Det är inte det att jag inte litar på samtida litteratur tillade han. Men jag vill inte ödsla tid på något som inte har överlevt. Livet är för kort för det."